"Jag visste fortfarande inte vem jag kunde lite på, men en stark känsla avslöjade att jag ville lita på Gabriel.

Världen kändes inte längre rätt, och de saker som jag tyckte var fel hoppade fram när jag minst anade det. Det gjorde mig yr, men det gjorde mig samtidigt upprymd, för när det hela kom omkring så hade det inte varit jag som dödat de som jag hade bott tillsammans med, min kära ovänner från sjukhuset."

 

Jag kände bara för att lägga in lite stoff från min historia, men det blev tyvärr inte mycket eftersom min ork inte är den bästa just nu. Tänker snart gå och sova för imorron skall man vara pigg igen. Skönt att man får vara med älsklingen iallafall!